söndag, oktober 07, 2007

Uppswinget och några fler på Liseberg

Dagens projekt var att ta sig till Liseberg och åka något jag inte åkt innan. Grundplanen var årets nyhet, Uppswinget. Väl på plats upptäckte vi att det faktiskt var en perfekt dag för Liseberg. Gråmulet med risk för regn = korta köer. Vi värmde upp med Lisebergbanan och Balder innan jag testade min första nya åkattraktion, Kanonen. Lite småkul. Sedan gick vi på Spinrock för att dra ut på tiden, eftersom alla var lite rädda för det där Uppswinget uppe på kullen. Efter att sedan ha stått och tittat på ett par turer med nämnda swing, och bestämt oss för att det verkade galet läskigt tog vi iaf mod till oss till slut (eller så lät vi bli att tänka en liten stund) och lämnade våra biljetter, traskade in och spände fast oss. Sedan kom ångesten. Herregud, ska man bara sitta fast med den här lilla bygeln? Varför sitter min så löst? Jag kommer dö! Jag vill inte längre! Sedan drog den igång. Som en mjuk gunga i början, fast med ganska hög fart. Högre och högre. När man hängde där nästan upp och ner, med en fånig liten bygel som enda livförsäkring, och med hela Liseberg under sig, då var det verkligen dödsångest, men det var dödsångest när den är som bäst. Ska jag vara ärlig blev väl allt lite lättare för mig, eftersom jag inte kunde ha glasögonen på mig och därför inte såg så mycket av den uppochner-vända värld jag hade kraschlandat i om något hade gått fel, men trots det lyckades jag inte låta bli att blunda en enda gång där uppe. Dessutom började vi, för att lindra ångesten eller tänka på annat eller bara roa våra medpassagerare (vi hade nog alla våra olika anledningar, för mig var det nog bara den första) att gasta "Byggarhjälm, byggarhjälm, det är bra att ha. Trillar man så slår man sig, men inte om man har en.." om och om igen. Det hjälpte ganska bra. Hur som helst gav den stora gungan det där härliga pirret i magen som man strävar efter under sina timmar på Liseberg, och när den stannat och man fick komma lös svävade man på små adrenalinmoln i flera minuter :)
Efter att ha överlevt pärsen i dödsgungan blev vi nog lite kaxiga och avverkade höjdskräcken och tog en tur i Gasten av bara farten. Även de nya upplevelser.
Allt kan summeras som en bra dag. Tack för alla gratisbiljetterna!

1 kommentar:

Camilla sa...

Jag blir inspirerad att också börja testa nya saker, livet i Sveg är ganska så enformigt det med. Blir allt lite avundsjuk på er som bor i en stad. Hoppas ni har det bra och att vi kan ses nån gång.